Söndermarken Lyrics - Singles - Lars Winnerbäck

Så som himlen ser ut 

en tisdag över skolans 

kommunala korridorer 

Klockan fyra i oktober 

Strax innan det mörknar 

och det luktar från bespisningen 

av halvhjärtad husmanskost 

och löven ligger klistrade 

mot marken 

Gråvita skyar 

Tandläkarväder 

Nån grävmaskin som sliter upp 

en cykelväg vid fotbollsplan 

Och nyponbuskar, nyponbuskar 

Hela vägen nyponbuskar 

ser jag när jag blundar 

och nånstans där så blev jag 

den jag är nu 

Jag ser gitarren i butiken 

Symbolen för att skolka 

Sagan om ett uppror 

Drömmen om en högre höjd 

Ett sjörövarskepp 

som blåser rätt in i Los Angeles 

Och stjärnorna som glittrar 

Och ingen jävel når mig 

nånsin mera 

En enda ambition 

Att få brudarna från Berga 

att skratta eller gråta 

och rymma över taken 

Bort från regelboken, stöveltrampet, 

tegelväggen, la isla bonita 

Och dom brandgula 

stolarna man staplar 

på varandra 

Parkeringshus byggdes 

Ett litet steg för människan 

Ett stort steg för betongen 

och den rotlösa känslan 

Som ännu ett hinder 

på vägen mot den råa romantiken 

och gitarren i butiken 

och flykten 

över taken 

Man la klossar över ängen 

med små fönster och dörrar 

Det var slogans överallt 

från alla medelbeiga firmor 

Och en skivaffär i centrum 

som ett hål genom kulissen 

ut i verkligheten, drömmen 

Ut till färgerna man bara 

ser på bio 

Vi bildade band och blåste ringar 

Drog med handen genom jorden 

Fyllde naglarna med lera 

av all yta som vi skrapade 

För nånstans under lagren 

av tätortstimotej 

bredde stora världen ut sig 

utan farthinder och Konsumkort 

och nypon 

Vi satte båtarna i bäcken 

såg dom flyta in i tunneln 

Kanske vidare mot Vättern 

och kanalen ut till Nordsjön 

över vågorna mot Irland 

ut på havet och sen blåsa 

iväg och aldrig komma tillbaka 

mer till bäcken 

där det började 

Jag ser den gräddgula färgen 

Den moderna men diskreta 

En helhet för det enkla 

Bara fälla upp och skruva 

Men ändå alltid nåt 

som ville jaga och förvirra 

Nåt som inte var Ikea 

Nåt som inte hade lösningen 

i kanten 

Jag hör det inrökta ljudet 

från en replokal vid tågstation 

Bland speditionslokaler 

och bortglömda depåer 

Det stumma, dova skinnet 

och basen som darrar i gallret 

och glaset och det doftar 

just som asfalt gör 

om hösten 

Vi gömde Fibban under stenen 

Willes vin i busken 

Hela dungen var ett mikro-Vegas 

Ladan bytte hänglås 

Och ovan allt en himmel 

liksom silad ifrån kusten 

med det lilla som blev över 

efter vågorna och stormarna 

och skummet 

Jag kan inte återvända 

En brottsplats måste vila 

Flyktbilen är dumpad 

Stålarna är rena 

Nu bygger vi ett nytt hem 

Startar upp och börjar om 

Söndermarken jagar mig 

men jag är inte där